Rättvisa - Solidaritet - Jämlikhet

Hej!
Det är jag som är Per-Åke Andersson.
Välkommen till min blogg om livet och om politiken i Finspång och i stort. Här bor jag sedan 1993 och är politiskt aktiv i Vänsterpartiet. Senast och fram till och med 2014 satt jag i kommunstyrelse, kommunfullmäktige och ordförande i brottsförebyggande rådet. Var även ledamot i folkhälsorådet.
Efter fyra perioder lämnade jag de tyngre uppdragen 2014 men sitter kvar som ledamot i folkhälsorådet och är partiets ledamot i demokratiberedningen.

Mitt förvärvsjobb är globala utvecklingsfrågor med fokus på alkohol i såväl lokala projekt som nationell och global alkoholpolitik. Demokratiutveckling genom att stärka civilsamhället i våra samarbetsländer ingår också. Min arbetsgivare är IOGT-NTO-rörelsen.



tisdag 23 december 2014

Barnen betalar för vuxnas alkoholkultur

Det sägs att julen är barnens högtid och det må stämma. Julspel, jullov, julsånger, julklappar med barnens förväntan om vad paketen kan innehålla för något. Och trots kampanjer om en Vit Jul, och då är det inte snö det handlar om, så är julen liksom så många helger under året för en del barn och de är många, en oro, en fruktan, en verklighet som minst orsakar magont.

Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet. (Art 19 i Barnkonventionen.)

Tiotusentals är de barn som inte ser fram emot julen. Jo, de gör det de också med hopp om julklappar, att löften hålls, men deras förväntan överskuggas av att de vet att risken är stor att det blir fylla, otrevligheter och bråk. Kanske till med verkligt våldsamma bråk och därmed massor av oro och magont.

Varje barn har rätt till bra hälsa och rätt till sjukvård. Traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa ska avskaffas. (Art 24 i Barnkonventionen.)

Detta pågår år efter år, generation efter generation, eftersom vi vuxna inte är beredda att ompröva vår alkoholkultur. Den kulturen, den normen reproducerar ständigt nya familjer där barnen far illa. Samhället förmår inte ge dessa barn det skydd föräldrarna misslyckas med att ge dem. De står där, ofta undangömda, tigande om det helvete de lever i. Politikerna fegar från ansvaret och samhällets resurser räcker inte till.

Alkoholnormen är kollektiv, den förs kollektivt vidare. Det krävs en kollektiv insats, en ALLAS VILJA att förändra, att utmana alkoholnormen om barnen ska ha en chans.

Varje barn har rätt till social trygghet, och hjälp om föräldrarna till exempel har lite pengar. (Art 29 i Barnkonventionen.)

Varje barn har rätt att skyddas mot droger. (Art 33 i Barnkonventionen.)

Det är tveksamt om någon kommun förmår att leva upp till vad barnkonventionen statuerar. Min egen kommun gör det inte trots beslut därom. Saknas den djupa medkänslan blir det viktigare för vuxna att upprätthålla än att ändra vissa traditioner och sedvänjor. Och barnen betalar priset. Undrar om mitt eget parti törs ställa upp 100% på barnens sida med vad det skulle innebära av politiska initiativ nationellt och lokalt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar