Rättvisa - Solidaritet - Jämlikhet

Hej!
Det är jag som är Per-Åke Andersson.
Välkommen till min blogg om livet och om politiken i Finspång och i stort. Här bor jag sedan 1993 och är politiskt aktiv i Vänsterpartiet. Senast och fram till och med 2014 satt jag i kommunstyrelse, kommunfullmäktige och ordförande i brottsförebyggande rådet. Var även ledamot i folkhälsorådet.
Efter fyra perioder lämnade jag de tyngre uppdragen 2014 men sitter kvar som ledamot i folkhälsorådet och är partiets ledamot i demokratiberedningen.

Mitt förvärvsjobb är globala utvecklingsfrågor med fokus på alkohol i såväl lokala projekt som nationell och global alkoholpolitik. Demokratiutveckling genom att stärka civilsamhället i våra samarbetsländer ingår också. Min arbetsgivare är IOGT-NTO-rörelsen.



fredag 2 december 2011

Kvinnor bär upp kommunen


Det är uppenbart att utan kvinnor skulle inte offentlig verksamhet fungera. Se bara på den s k klockfesten i Finspång. Av 44 tjänstemän som hedrades efter lång och trogen tjänst var 41 kvinnor och 3 män. Av fem förtroendevalda var fyra kvinnor och en man.

Det finns många aspekter på detta bl a i dessa dagar när vi går in i en avtalsrörelse. Många tjänster som innehas av kvinnor handlar om omsorg av olika slag och är ofta ojämlikt lågt betalda. På de senaste 10 åren har det inte hänt mycket för att jämna ut skillnaderna. Att skillnaderna inom yrkesgrupperna är utraderade är en liten tröst.

Är det inte dags nu? Upprätta kvinnans fulla värde och sätt av en särskild genuspott i kommunen som lyfter kvinnodominerade låginkomsttjänster mer än andra.

Som ordförande i demokratiberedningen med ansvar för det långsiktiga arbetet utmanas jag på alla tre områdena (Demokrati - Jämställdhet - Mångfald) som är vårt uppdrag av det här förhållandet. Jag förstår att det blir att kavla upp ärmarna och sätta på sig blåbyxorna

F d politiker är inget frälse


Det väcks propåer om det orättvisa i att politiker i åratal kan leva på sin garantipension från riksdag, landsting eller kommun. Jag kan inte annat än hålla med. Givetvis sticker det i ögonen och särskilt när dessa "bidragspensionärer" startar egen firma som de kanaliserar in stora pengar i. De låter företaget debitera för tjänster man utför och bygger upp en privat pensionsfond för ålderns höst. Förresten inte ovanligt att det är tjänster som är knutna till dörrar som öppnats och kontakter som skapats genom det politiska uppdraget. Det finns mycket goda skäl att revidera systemet. Inte slopa det helt dock.

Det finns ett nödvändigt och lagstadgat "privilegium" förenat med politiska förtroendeuppdrag. Det ger rätt till tjänstledighet. Många (de flesta?) har således ett jobb att gå tillbaka till om det politiska uppdraget av olika skäl upphör. Detta är en förutsättning för att många goda krafter ska ta risken.

Det är en risk att ha svenska folket som arbetsgivare. Efter tredje söndagen i september vart fjärde år kan man stå utan jobb. Det kan komma oväntat och är lite som att vara tränare i ett topplag som hamnar i formsvacka. Därför är en tidsbegränsat garanterad ersättning rimlig för den som inte har jobb att falla tillbaka på.

Men politiker är inget frälse. De är AV folket FÖR folket! Arbetsförmedling, coacher, FAS 3 och ytterst försörjningsstöd är även för dem. Det var i ett annat samhälle som vissa varelser var "mer jämlika" än andra.

Fotnot: Exemplet Bengt Westerberg lyfte 28 000 kr/mån ett antal år efter att han lämnade riksdagen och från det att han blev pensionär 7 000 kr/mån i riksdagspension. Därutöver tjänade han långt över en miljon om året för diverse styrelseuppdrag bl a i Röda Korset, där han var det största individuella hjälpprojektet.