Det finns Finspångsbor som ogillar att gå i centrum för alla missbrukare. Missbrukarna ses som "aliens". De ser allt annat än nyduschade ut och kan bli lite högljudda och vifta med armarna. Till det yttre är många av dem inte längre vackra. Det inre vackra i dem är svårt att få kontakt med. Livet har farit fram väldigt hårt med dem.
För många blev livet en gång förstört långt innan första alkoholen rann i strupen. Här finns många tragiska livsöden, en del livslånga. Det finns också de som hade en ganska normal uppväxt men som hamnade snett.
Ofräscha? Visst. Skräniga och oförskämda? Visst. Farliga? Nej. De är människor, människor som du och jag. Men de har förlorat kontrollen över sitt liv. De flesta vill egentligen varje dag komma ur skiten. Men kraften i drogen är stark, oändligt stark. Pressen från kompisarna likaså. Och överallt i samhället, alkoholkulturen, glorifieringen, mystifieringen.
Jag har jobbat hela livet med alkoholfrågan, ideellt och professionellt. Jag har varit med om att få bära ansvaret för att andra som bär alkoholkulturen drar ner några i fördärvet. Jag har hört hur många förslag som helst på hur man ska ta tag i problemen. Sällan har någon ifrågasatt den stora massans drickande, den som är rekryteringsgrunden för ett ständigt tillflöde av nya missbrukare; massan som anger normen för barn och unga att livet kräver alkohol, att festa = alkohol.
Ännu en gång får vi det här problemet i knät. Ännu en gång ska vi få bort "aliens" från synfältet så vår tillvaro inte störs. Bara vi slipper att se dem så kan de väl få supa vidare.
Nu prövas vår människosyn. Är den human eller är det estetiska skäl och trivsel som styr åtgärdslistan som ska följa när politiker och tjänstemän ska göra något åt saken.
Nu kommer vårt förhållningssätt till kunskap att prövas. Är vi beredda att ta till oss de åtgärder som vi vet ger effekt för att stoppa rekryteringen av ständigt nya och som kan vägleda även om det kräver mod att genomföra dem.
Nu kommer vår solidaritetskänsla att prövas. Solidariteten med dem som spelar i junior- och i b-laget än och som behöver nyktra miljöer och kamrater för att inte gå upp i elitserien.
Medkänslan med de jobbiga missbrukarna - förlåt, MÄNNISKORNA som missbrukar - kommer att prövas. Hur mycket är vi beredda att satsa för att de ska återfå sina liv, sina drömmar, sin självrespekt, vår respekt?
Det strategiska tänkandet hälso- och socialpolitiskt kommer att prövas. Vilka förändringar i våra egna vanor är vi beredda att göra. En förändring som håller på lång sikt kräver det. Ska social- och hälsopolitiska mål överordnas näringspolitiska?
Att vi dricker, dricker mer och i många fler sammanhang har ett pris och kvittot är våra "aliens" på Bergslagstorget som kommer att fortsätta invadera oss. Se människan i dem! Sök människan i dig!
