Funktionshindrade ett besvär för Paul Håkansson

En rullstolsburen berättar i en insändare i NT 28 december hur han behandlas illa av spårvagnsförare i Norrköping. De vägrar att hantera en ramp för att den rullstolsburne ska ta sig ombord. Östgötatrafikens VD beklagar attityden och säger att så får det inte vara. Han skriver: ”Finns någon annan resenär i närheten uppskattar vi förstås om de kan hjälpa till. Det sparar oss och framför allt dig och övriga kunder lite tid och möjligheterna att kunna hålla tider och anslutningar till andra linjer ökar.”

Först diskriminerar spårvagnsförare en medborgare, därefter insinuerar VDn att den som är rullstolsburen försenar trafiken och orsakar att tidtabeller spräcks och anslutningar missas. Det är subtilt, men tydligt. Det är inte bara förarnas attityd som behöver utmanas. Här deklarerar VDn att den som är funktionshindrad ställer till med besvär för Östgötatrafiken. Detta är ytterst allvarligt och borde bli en fråga för styrelsen.

Stoppa våldet mot kvinnor!

Elva kvinnor utsätts för våld i Finspång varje vecka 2011 anmäldes till polisen i Finspång 119 fall av våld. Med våld definieras allt från hot till misshandel och våldtäkt. Enligt BRÅ och kvinnojourerna i Sverige är mörkertalet stort. Endast 20-25 procent av fallen uppskattas bli anmälda. I de flesta fall förblir händelsen okänd och i många fall fortsätter våldet. I Finspång handlar det enligt de uppskattningarna om 500-600 fall av våld mot kvinnor varje år. Det motsvarar att elva kvinnor utsätts för våld varje vecka.

Söndag 25 november är det Internationella dagen mot våld mot kvinnor, proklamerad av FN och uppmärksammad i stora delar av världen. PÅ det här området händer det inte så mycket i Finspång. Det är dags att vi också gör något den dagen tillsammans för att rikta uppmärksamhet på ett förhållande som är oacceptabelt. Och våld är för den del ingen naturlag, våld är kultur och går att förändra. Vem som helst kan ta ledningen. Det här är ingen kvinnofråga. Det är i allas intresse. Det får inte vara tyst om det här i Finspång eller någon annan stans heller!

Må bättre och kunna mer

På onsdag förelägger min partikollega Elisabet Rehn fullmäktige en plan för den kommunala psykiatrin. Den ska ge politisk vägledning för vår sektor social omsorg att möta en alltför omfattande psykisk ohälsa. En ohälsa som tenderar att växa. Oroande inte minst bland unga människor.
Planen är bra. Vi diskuterade den på gruppmötet ikväll. Men det finns risker med våra politiska styrdokument.
- För det första att administrationen och den politiska ledningen glömmer bort dem och inte låter dem styra.
- För det andra att just detta dokumentet blir alltför tungt på symptomsidan, dvs att samhället agerar först när problemen uppstått.
- För det tredje att den inte når ut utanför psykiatrin och in i andra sektorer. Integreringen är avgörande för att man ska kunna minska ohälsan.

Vid nästa fullmäktige ska jag själv lägga fram grundskolestrategin för 2012-2016 för Finspång. Den är bra. Den har fått mycket gott mottagande av remissorganen och av administrationen. Den pekar på de centrala inslagen i hur man bygger en bra skola.
Men samma sak här. Den kommer inte att påverka riktningen på skolan i Finspång om den inte blir en levande del i det dagliga arbetet i politiska beslut och i verksamhet i de olika skolenheterna.

Elisabet och jag kommer båda som beredningsordföranden att noga följa hur de "barn vi satt till världen" tas om hand. Vi kan inte säga att vi satt en klasstämpel på dokumenten fast de åtgärder de ska resultera i främst ska gynna de utsatta, de resurssvaga, de som inte har röst. Det är det som är vänsterpolitik, det är det som är skillnad mot alliansens duka-bordet-åt-sig-själv politik och sopa ner smulorna till dem på golvet.