Må bättre och kunna mer

På onsdag förelägger min partikollega Elisabet Rehn fullmäktige en plan för den kommunala psykiatrin. Den ska ge politisk vägledning för vår sektor social omsorg att möta en alltför omfattande psykisk ohälsa. En ohälsa som tenderar att växa. Oroande inte minst bland unga människor.
Planen är bra. Vi diskuterade den på gruppmötet ikväll. Men det finns risker med våra politiska styrdokument.
- För det första att administrationen och den politiska ledningen glömmer bort dem och inte låter dem styra.
- För det andra att just detta dokumentet blir alltför tungt på symptomsidan, dvs att samhället agerar först när problemen uppstått.
- För det tredje att den inte når ut utanför psykiatrin och in i andra sektorer. Integreringen är avgörande för att man ska kunna minska ohälsan.

Vid nästa fullmäktige ska jag själv lägga fram grundskolestrategin för 2012-2016 för Finspång. Den är bra. Den har fått mycket gott mottagande av remissorganen och av administrationen. Den pekar på de centrala inslagen i hur man bygger en bra skola.
Men samma sak här. Den kommer inte att påverka riktningen på skolan i Finspång om den inte blir en levande del i det dagliga arbetet i politiska beslut och i verksamhet i de olika skolenheterna.

Elisabet och jag kommer båda som beredningsordföranden att noga följa hur de "barn vi satt till världen" tas om hand. Vi kan inte säga att vi satt en klasstämpel på dokumenten fast de åtgärder de ska resultera i främst ska gynna de utsatta, de resurssvaga, de som inte har röst. Det är det som är vänsterpolitik, det är det som är skillnad mot alliansens duka-bordet-åt-sig-själv politik och sopa ner smulorna till dem på golvet.