Rättvisa - Solidaritet - Jämlikhet

Hej!
Det är jag som är Per-Åke Andersson.
Välkommen till min blogg om livet och om politiken i Finspång och i stort. Här bor jag sedan 1993 och är politiskt aktiv i Vänsterpartiet. Senast och fram till och med 2014 satt jag i kommunstyrelse, kommunfullmäktige och ordförande i brottsförebyggande rådet. Var även ledamot i folkhälsorådet.
Efter fyra perioder lämnade jag de tyngre uppdragen 2014 men sitter kvar som ledamot i folkhälsorådet och är partiets ledamot i demokratiberedningen.

Mitt förvärvsjobb är globala utvecklingsfrågor med fokus på alkohol i såväl lokala projekt som nationell och global alkoholpolitik. Demokratiutveckling genom att stärka civilsamhället i våra samarbetsländer ingår också. Min arbetsgivare är IOGT-NTO-rörelsen.



söndag 25 september 2011

Bykultur?

Så var Kulturhusveckan avklarad och Kulturhuset invigt. Landshövdingen gjorde en historisk kulturresumé över Finspång där allt från de Geers bibliotek till Frank Sinatra och Kulturhuset inkluderades. Folkrörelsernas roll, arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och frikyrkorna, lyfte hon fram. De är de stora kulturbärarna över tid.

Idag är samhället annorlunda. Samhället har tagit över en del kultur. Andra delar har kommersialiserats och/eller specialiserats. Verksamheter som förr var ett redskap för att förändra samhället har sig själva som mål idag.

Widar Andersson lät meddela att Gösta Johansson av Folkbladets läsare utsetts till årets finspångare, mycket välförtjänt förresten! Bytte några ord med honom ute på gatan lite senare där vi analyserade bruksorten Finspång i sin dynamik och sin konservativa traditionalism. En exkluderande stolthet präglar orter som Finspång. För inflyttade är det andra eller tredje generationens Finspångare som kvalificerar till fullständigt inträde.

Här är man i högsta grad en del i ett globalt sammanhang där ingen skryter med att ha varit utomlands tre gånger samma år. Här finns ju de som varit i tre olika världsdelar senaste månaden. Men näringslivets närvaro i världen motsvaras inte av ett globalinspirerat kulturliv. Nej, jag föraktar inte det lokala, det nationella, men lite "trångt" kan det bli ibland.

Känslan för världen finns där ändå. Om ett par veckor ska jag och andra stå med insamlingsbössor till förmån för Världens barn. Å det måste jag säga: Finspångarna är i så måtto med i världen. De skänker pengar!

Jag måste få tillägga också att Frälsningsarméns blås är ytterst välklingande. De fyra styckena de spelade i Stora salongen vid invigningen imponerade och gladde.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar